so far away from home.

har inte gråtit en enda gång över allt detta.
allt har bara samlats som en tung sten på mina axlar.
jag har ringt runt, krånglat med ena och det andra hållt
reda på person efter person att kontakta, med ett i alla
fall litet leende på läpparna.
men nu kom allt på en gång.
en helg till här blev droppen.
jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0