Linnea

jag försöker plugga. jag försöker koncentrera mig. jag försöker, försöker, försöker att inte hoppas för mycket. att inte elda upp mig för mycket. för då faller jag så hårt. men det skulle vara så bra, så skönt, så perfekt om allt gick min väg nu. jag skulle behöva det så mycket.

men jag låter mig själv iallafall vara glad av tanken på hur det kan bli. och jag är iallafall glad utan att vara rädd för att bli besviken över att per kommer på onsdag och stannar längre än till söndag, så länge att jag inte ens vet hur länge han stannar och står ut med mig här i stockholm.

jag är glad över att det är 15 dagar kvar tills jag är klar. helt klar. att 15 månaders slit och stress äntligen kommer vara över. lättnaden kommer vara så stor. jag kan inte ens tänka mig tanken. jag blir yr bara jag tänker på hur det kommer att kännas att stå där, onsdag 20 april, om två veckor och vara klar.
likt en ballong med ett litet hål och all luft pyser ut. så kommer det bli med mig. jag ska fira så mycket. och jag ska sova så mycket.

nu ska jag ge ingredienserna en ny chans, anatomin en ny chans.
godnatt.

(Jag vet att man ska ha stor bokstav efter punkter och sånt. Jag vet det. Jag struntar bara i det ibland.)