tangled up in blue

Veckorna går så snabbt och jag hinner knappt andas, även om jag under dagarna kan tycka att de går så segt.
Jag var hem förra helgen, det blev fest rakt igenom. Joe och Oskar övertalade mig och Per så till slut kom vi med till sportis på fredag kväll, hade väldigt trevligt.
Somnade med världens största leende på läpparna med min fina fina Per. Sov sammanlagt 3 timmar. Klev upp och traskade ner på isen och började om. Åt ingen korv, som vanligt. Man har alltid med sig den där jävla korven men nästan aldrig äter jag någon ändå.
Isen slutade med att Per ramlade och fick en bruten näsa och sönderslaget ansikte, sönderslaget av isen dårå. Hemskt charmig var han. Efter lite om och men fick jag honom hem till sängen innan jag tog mig vidare till afterskin men till kvällen vaknade han till, men inte helt hel.
Sedan inte så jätte pigga söndagen, och måndag morgon åkte jag tillbaka till Stockholm, trött. Men så värt.

Okej. Har väl inte mer att säga. Behövde väl inte säga detta egentligen heller. Igår kom min fina Emma hit och myste med mig, åt ananas och jordgubbar. Efter att stått vid busshållplatsen och hoppats på att någon av buss 40 skulle ha Emmas väska som hon glömde. Gumman.
Nej nu ska jag gå, hejdå. godnatt.


Såhär söt blev han efter man fått bort det mesta av blodet.
Ändå älskar jag honom faktiskt lite lite mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0